Italian Baroque Era Painter, 1575-1642 Italian painter, draughtsman and etcher. He was one of the greatest and most influential of the 17th-century Italian painters, whose sophisticated and complex art dominated the Bolognese school. A classicizing artist, deeply influenced by Greco-Roman art and by Raphael but also by the mannered elegance of Parmigianino's paintings, he sought an ideal beauty; his work was especially celebrated for its compositional and figural grace. In his religious art he was concerned with the expression of intense emotion, often charged with pathos; according to his biographer Malvasia, he boasted that he 'could paint heads with their eyes uplifted a hundred different ways' to give form to a state of ecstasy or divine inspiration.  Related Paintings of RENI, Guido :. | The Coronation of the Virgin | Drinking Bacchus sty | Rosenkranzmadonna | Susanna and the Elders dy | The Rape of Helena |
Related Artists:
Karl Jakob Theodor Leybold
painted Portrait of a young woman in 1822
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
BERCKHEYDE, Job Adriaensz
Dutch painter (b. 1630, Haarlem, d. 1693, Haarlem). He was apprenticed on 2 November 1644 to Jacob Willemsz. de Wet, whose influence is apparent in his first dated canvas, Christ Preaching to the Children (1661; Schwerin, Staatl. Mus.), one of the few biblical scenes in his oeuvre. On 10 June 1653 he repaid a loan from the Haarlem Guild of St Luke, which he subsequently joined on 10 March 1654. During his stay in Heidelberg, Job painted portraits and hunting scenes at the court of the Elector Palatine, who rewarded him with a gold chain, perhaps the one he wears in his early Self-portrait (c. 1655; Haarlem, Frans Halsmus.), his only documented work from the 1650s. Job is better known for his later work, which consists mainly of interior views of St Bavo's church in Haarlem and simple genre scenes recalling those of his Haarlem contemporaries Adriaen van Ostade and Jan Steen.